Är ni som jag?

Är ni som jag att ni kan få lite ryck ibland? asså inte cp ryck utan att ni kmr att tänka på hur mkt ni älskar en viss person elr hur bra ni har det egentligen och hur många bra kompisar ni har. Så kan jag få ibland, så jag kallar det för ryck. När jag är glad brukar jag få det, då kmr jag att tänka på hur bra jag egentligen har det och hur mkt jag älskar vissa personer.

Fast ibland kmr alla dåliga tankar nästan som en chock för mig, att jag kmr att tänka på nått och så blir jag jätte ledsen för det för att jag inte kan fatta att det är så..

Nu är man i den åldern då känslorna går upp och ner, man blir sur för minsta lilla, man mår hur bra som helst ena stunden och andra så mår man skit dåligt. Man hatar sig själv och ibland älskar man sig själv. Ibland skulle man bara vilja dö.. Men tänk egentligen allt man missar. Jag bestämde mig för att vänta och se om allt skulle bli bättre, så jag tänke att jag skulle vänta tills efter sommarlovet. Då var det bättre, men jag kan fortfarande må dåligt... Just nu är jag på bra humör så jag vill inte dö. Jag har det jätte bra. Jag vet att allt kmr kännas bra tillslut. Jag ska leva livet och det tkr jag ni med ska göra!

Nu är jag på bra humör, men det kmr komma inlägg som beskriver hur dåligt jag mår för jag gör det forfarande.. Nu ska jag forsätta försöka hålla humöret uppe och inte tänka på dåliga saker för ikväll tänker jag inte gråta!

Godnatt alla!♥

Jag kmr ihåg när

Jag har tänkt på en sak. Barnfilmer var bättre förr, ni vet lejonkungen, lilla sjöjungfrun, skönheten och odjuret, snövit, lady och lufsen m.m. Fast dom barnen som ser dom nya filmerna tkr ju säkert att dom är bätte, elr gör dom verkligen det?:P Elr det är klart att dom nya kan va bra men jag tror ändå att dom gamla var bättre:P
Och på bolibompa så är det ju massa programledare nu, förut var det ju bara Sara, Johan och Henrik men sen flyttade Henrik och Sara fick barn och då kom Ylva och Ayla (stavas?) och sen efter det blev det hur många som helst bara för att dom började visa bolibompa på barnkanalen ist. Och så gör dom inga nya otecknade svenska filmer längre elr gör dom det? när vi var mindre så var det ju Lotta, Madicken, Emil, Ronja, Pippi och sen lite för dom som var lite äldre det brinner, Eva och Adam, pappa polis, en ö i havet, barnen på luna m.m. finns det verkligen nya svenska filmer för barn som inte är tecknade? hehe, elr är det bara jag som har hjärnsläpp och att det är därför jag inte kmr på några:P
Haha egentligen så bryr jag mig inte men det är klart att man tkr att det ska va så som det va när man själv va liten:P
Fast visst är det mysigt att kolla på sånt man kollade på när man var liten? =)

Jag kmr ihåg när jag var liten och jag och mina bröder och så mina kusiner Emma och Jonatan brukade sova över hos mormor och morfar och varje morgon kollade vi på barn3:an och drack mjölk ur vita koppar med röda lingon på och så åt vi hönekaka (tror det heter så, det är en sorts smörgås) på morgonen.
Jag kmr ihåg när jag var liten och klippte håret kort på en av mina barbie för att se om håret skulle växa ut igen men det gjorde det inte hehe.
Jag kmr ihåg när jag var liten och mina kusiner Emma och Jonte bodde i kopparberg och så en gång när jag skulle sova där så behövde vi städa upp för att jag skulle få plats (dom höll på att bygga om så dom sov i samma rum) så då lekte vi affär och då gick det jätte fort att städa och så var det kul:P

Jag kanske ska börja skriva lite minnen när jag inte vet vad jag ska skriva:P


Nått som kom fram i huvudet bara

Läste nyss olika bloggar som handlar om ätstörningar och att skära sig. Jag vet inte vad ja ska skriva men det kändes bara speciellt att läsa det..

Jag säger åt andra att äta och massa sånt fast jag själv inte vill äta men alla andra måste ju det. Jag har blivit bättre på att äta men om jag ska va helt ärlig så stör det mig... Jag vill inte känna suget efter mat, jag vill kunna stå emot och visst kan jag det ibland men jag får ångest efter att jag ätit så jag tänker innan hur bra det kmr kännas om jag inte äter den godisbiten, glassen elr en portion till mat m.m. Men det är inte alltid jag klarar av att stå emot.. Andra tkr nog att det är bra men inte jag. Jag skulle vilja kunna äta hur mkt som helst men ändå se lika smal ut, vissa säger att jag inte kan bli tjock elr alla säger det men jag märker att jag blir tjockare. Jag är underviktig och jag är hellre det än att väga det jag ska. Jag kan inte säga att jag har ätstörningar nu men jag har ju haft. Jag kmr inte gå in på detaljer för massa av mina kompisar läser ju det här. Det låter nästan som att jag äter hur mkt som helst men det gör jag inte, ni får inte tro det. Bara för att jag äter betyder det ju inte att jag äter mkt, även om jag kanske tkr det ibland så tkr ingen annan det. Jag hoppar väll över måltider ibland men det är det väll många som gör elr?

Vi läser en bok i skolan om en tjej som mår dåligt och hon kmr skada sig själv för man får lixom se tillbaks i tiden så ibland är det nutid och då får man reda på det men iaf och efter vi läst lite ska man skriva i en bok om saker man kom att tänka på och en gång sa Elin (vår lärare) att man skulle skriva om man kände nån som skärt sig elr om man själv gjort det och då kom vi så klart in på det ämnet och det kändes lite obehagligt. Jag kan väll prata om det med mina kompisar och så men när massa andra sitter och pratar om det då känns det konstigt och den gången så var det ju hela klassen som satt och pratade om det, jag är ju kompis med alla men där är ju inte direkt så att jag pratar om det med alla. Många vet att jag gjort det. Och jag gillar inte när folk säger EMO till dom som skär sig, har skrivit det förut men jag säger det igen.
Nån kanske säger så här kolla jag är emo, jag skär mig och sen skojar att den skärt sig och då säger jag att man inte är EMO för att man skär sig elr har skärt sig. Ingen fattar varför man överhuvutaget börjar skära sig, man försöker förklara men ingen fattar ändå. Man fattar det bara om man får för sig att göra det, det är ju inte direkt så att man tänker första gången ne nästa gång det händer nått skär jag mig elr Nu ska jag nog skära mig det är bara nått man gör lixom och sen fortsätter man, vissa slutar när dom märker att det inte va så bra men vissa fortsätter ändå för att dom inte kan stå emot.


Oj jag kom visst på en hel del att skriva



Man blir tokig av att tänka så

Har precis kollat klart på en film. Hehe nu funkade det att byta bakgrund men jag får väll se om jag hittar nån snyggare men jag gör lite i taget, det tar ju sån tid hehe:P Först tänkte jag kolla på en film som jag aldrig har sett men jag köpte den förra året på noramarken, men jag satte mig här ist.

En sak skrämmer mig, livet, elr asså det är lite svårt att förklara men jag ska försöka. Ni vet hur det blir när man börjar tänka på vad som händer efter döden om man bara försvinner och allt bara blir svart och hur stort är universum egentligen för det måste väll ta slut nån gång elr, och om det gör det vad kmr efter det och hur var det innan jorden fanns, vad kmr hända när/om jorden går under?
Så blir det när jag tänker på livet, tiden. Allt går så fort, snart blir det höst och sen vinter, det blir julafton, nyår och sen blir det vår och sen sommar igen. och då går jag ut 9:an, jag började ju nyss på karlsäng känns det som. och då har vi gått klart grundskolan och sen börjar vi gumnasiet. Och när vi gått ut det så är vi vuxna, ska leva ett eget liv, ha jobb, ha ett hus, gifta sig, skaffa barn. Jag kmr ihåg när man var liten och man tänkte hur det skulle va att va tonåring och nu är man det och snart är vi vuxna och då kmr man kanske tänka "jag kom ihåg när jag var mindre och tänkte hur det skulle vara att va vuxen" Och nu när man tänker bak på hur det va att va liten så minns man ju inte allt och tänk om det blir så när man är vuxen sen att man inte kmr minnas mkt av tonåren. Det känns konstigt om jag tänker att nästan alla vi kmr bli föräldrar. Tänk om 15 år är jag 30, det kmr gå lika snabbt elr segt som det gått hittills att bli 15. Och nu känns det som att det är en evighet tills det att man är vuxen och gammal men sen när man väl är det så kmr man säkert tycka att det gått skit snabbt. Det känns läskigt när man tänker så. Och undra hur man kmr känna sig när man är vuxen och sen gammal. Ne sånt blir man tokig av, när man tänker på tiden och hur fort det kmr gå.
Ni kanske inte fatta hur jag tänkte men börja tänk på tiden själva och att snart kmr ni va gamla och tycka att tiden bara rusat iväg.

RSS 2.0