When you try your best but don't succeed.

Mitt fel.
Allt är mitt fel.
Bara för att jag är den jag är.
Någon som inte är jag.
Jag vill inte vara här längre.
Jag orkar inte.

Jag låter tårarna rinna.

Jag förstår inte.
Jag känner inte igen mig själv längre.

Just for a second i neither had a brain or a heart.


Life is worth living

Varför skulle det inte vara det? Självklart går man igenom mycket dåligt (mer eller mindre), men man går ju igenom mycket bra också.
Och man vill ju vinna över det dåliga!

Så tänker jag i alla fall

Jag försöker tänka att allt har en mening.
Det blir lite lättare att tänka så, även fast man kanske inte förstår till en början varför det blev just så.
Det är mer sen efter ett tag som man kanske förstår.
Om någonting är meningen att hända så händer det, bra som dåligt. Nu eller senare.
Det dåliga kanske för med sig något bra i slut ändan.
Och det bra är alltid bra.
Om inte jag hade varit med om det jag har varit med om, och mått så som jag har mått. Hade inte jag varit så stark som jag är idag.

Love scares me. A lot.


Ett stort missförstånd.

Ja, det är vad det är.
Men det finns inte så mycket att göra åt nu.
När en ilska sakta försvinner ur mig så besöker en annan mig.
En stor ilska växer inom mig, kanske en lika stor som förra gången. Eller?
Som tur är så kan jag hindra mig själv från att denna ilska ska komma ut på ett dåligt sätt.
Frågan är bara hur länge det går..


Det bara blev...

När jag väl tänker på det, då rasar jag samman.
Känner hur tårarna egentligen vill komma men jag försöker hålla dom inom mig.
Alla minnen, dom finns kvar. Men dom gör mig ledsen.
Det är inte vi längre.
Vi sa att det aldrig skulle bli så här, så här som det nu faktiskt har blivit.
Hur kunde vi låta det ske?
Eller det gjorde vi nog inte, det bara blev...

Du är inte den du brukade vara, eller är du det?

Jag trodde att jag kände dig. Det gjorde jag. Jag har alltid vetat.
Men egentligen så har det gått för långt nu.
Jag har vant mig.

En underbar känsla ♥

Visst är det konstigt att man kan tänka på en person dygnet runt? Och även fast man tänker på andra saker samtidigt så finns den speciella personen i ens tankar också.
När jag tänker på dig så ler jag för mig själv, när jag ser på dig så ler jag för mig själv. Jag är så glad att du är min, och jag är så glad att jag får vara din. Det känns overkligt på något sett, att jag fått något så fint ♥
Så kan jag känna när jag tänker på mina vänner också, att det känns overkligt att just jag blev vän med dom. Och jag är så himla glad över att dom är mina vänner! ♥

Truth is..

People say you don’t know what you’ve got till it’s gone.
Truth is, you knew what you had, you just never thought you’d lose it.

Tears are falling from my eyes

Tårar rinner nerför mina kinder.
Vi sa att det alltid skulle vara vi. Men vi hade fel..
Något saknas och jag kan inte gör något åt det.
Våran ros har vissnat, bladen ramlar av ett efter ett. Det var en sådan fin ros.



Så förvirrad man kan bli



Bortglömd

Jag känner mig som er just nu, jag vill inte det.
Känns som att det är mitt fel.
Ogillar det.
Vill att det ska vara som förut mellan oss, men det kanske inte blir så.
Men man kan alltid hoppas, och det är det jag gör.

Då var jag 14, nu är jag snart 17. Då var jag liten, nu är jag äldre.

Jag vet inte vad det är. Men det är så mycket nu. Eller det är mycket smått som gör så att det blir jobbigt. Jag funderar och funderar men jag kommer inte fram till nått.
Jag undrar och undrar men får inga svar.
Jag vet vilka som gör mig glad och det är dom jag tänker umgås med.
Vill ha helg. I morgon är det helg.
Har börjat sova dåligt igen. Alltså är det en ny sak som jag grubblar över. Blir jämt så.

Dom hör till mig nu

Åren går så fort. Två år sedan, nästan precis två år sen. Två år är ändå en rätt så lång tid. Känns overkligt.
Och ännu är det inte över. Men jag klarade mig igenom det. Och jag ska klara mig igenom allt annat.
Ibland är allt jobbigt och svårt men jag ska klara det. Jag måste klara det, jag kommer klara det.
Jag lovar.
Ärr är något som kan finnas inom dig men också sitta på huden. Tiden läker alla sår säger man. Det är nog sant, men man får alltid ärr.
Jag vill tatuera mig, jag vill göra det nu. En text som tyder på att man aldrig ska ge upp. En text som har något med mitt förflutna att göra, nuet och framtiden. Ge aldrig upp.

Kommer faktiskt inte på någon rubrik..

Jag förstår inte. Jag förstår inte. Nej, jag förstår verkligen inte.
Det är förvirrande.
Hur blev det så? När blev det så?
Jag har ingen aning.
Om någon frågar så har jag svårt att svara på det.
Jag önskar och jag hoppas.
Det gör jag verkligen.
Men man kan inte se in i framtiden. Men man kan skapa den.
Att det kunde ändras så fort det hade jag ingen aning om.

I hate tears

Do you?

I'll live for you

Meningslöst.
Onödigt.
Trasig.
Nej, idag finner jag inga ord.



Whatever happens, happens

Yes, that's true..



Tidigare inlägg
RSS 2.0